Jag har aldrig trott mig vara beroende av sol, men när jag idag på morgonen kom ut ur tunneln vid thorildsplan och insåg att solen försvunnit för dagen blev jag hopplöst nedstämd. Utan solen är marsvärlden så fruktansvärt färglös. Himlen är grå, isslasket är grått, husen är grå och till och med människorna på perrongen ser grå och menlösa ut. Inom mig hör jag Görels ”grott grott grott” upprepas på klingande göteborgska. ”Grått är ingen färg, grått finns inte”. Och likt ”bosse-tosse” står jag och trampar på stället, vet varken in eller ut, alldeles handlingsförlamad av bristen på intryck från omvärlden.
Nu räcker det, nu vill jag ha vår och sol och färg och liv!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar