På fikarasten igår snackade vi om hur lång tid det tar att lära sig känna igen fotstegen i korridoren, det var en som upplevde det som ett problem att en nyinflyttad på avdelningen lät exakt likadant som en "äldre" och därför blev anledning till ihopblandning. Jag har inte varit här särskilt länge, snart två veckor och har precis börjat lära mig att känna igen rösterna.
Men det är ett par skor som jag inte har kunnat undgå att lära mig och det är killen som bor vägg i vägg med mig. Jag lade märke till det redan första dan - hans skor knarrar något så enormt! Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva ljudet, men det är som en blandning av när man går på våt gummi med ett par nya stövlar och när man går barfota i potatismjöl. Undrar om jag kan ta upp det med honom? "Ursäkta men dina skor...alltså jag har lite svårt att höra mina inspelade intervjuer när du går runt i korridoren" Eller om jag ska ta det direkt med hans fru, han ser lite ut som en sån. Eller det kanske är smidigare att köpa ett par nya skor som en anonym present.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Haha "Eller om jag ska ta det direkt med hans fru, han ser lite ut som en sån"
SvaraRadera...han ser ut som en vad? En knarrande toffel? ;)
När jag jobbade med att sortera hyresgästärenden läste jag om en hyresgäst som blivit galen på den boende i lghn ovanför och därför helt sonika skickat upp ett reklamblad för billiga mjuka tofflor till grannen, med motiveringen "Ett tips så du slipper gå på dina (säkert ömmande) hälar mer." Han skickade t.o.m en kopia på reklambladet till HGF för han var så stolt över sin insats. Inte konflikträdd direkt. ;)
Åh vad roligt, det kanske jag ska göra! Sticka in under dörren. Vaddå, mycket bättre med konstruktiva lösningsförslag än trist gnäll, eller hur?
SvaraRadera