Klockren kväll på Glenn Miller ikväll! Musslor, vitt vin och Heidi Skjaerve med band. Vilka visade sig bestå av en liten bräcklig gravid norska och fyra killar i lusekofta. Vi var väl lite svalt intresserade innan, jag och min jazzvän, men det förbyttes snart i fascination. Den bräckliga norskan visade sig ha en helt otroligt stark röst, och bandets lusekoftor åkte snart av till följd av den trånga och välfyllda lokalen och intensiteten i musiken. Vilken grej! Vilken musik, vilken inlevelse, vilken talang! Allra mest imponerade trummisen, som under ett flera minuter långt solo bearbetade alla sina åtta slagverk med pinnar, penslar, kulor - till slut trodde man att trumsetet skulle flyga iväg med honom. Killen på bas låg inte långt efter, jag hade inte blivit förvånad om hans instrument hade fått utlösning mitt under spelningen. Men bäst av alla var ändå Heidi. Wow, vad den tjejen kunde använda sin röst - jag har aldrig hört någon waila ikapp med en sax förut. Kommer det här gänget tillbaka till Sverige ska jag absolut ta tillfället att höra dem igen.
För övrigt är GM ett toppenställe, familjärt, charmigt, hemtrevligt, mysjazzig inredning, god mat. Lite trångt, men va sjutton, det ska inte vara större.
söndag 22 februari 2009
torsdag 12 februari 2009
Printed in Korea
Såhär, va. Jag tycker den här diktafonen som jag använder är väldigt bra. Den har bra ljudupptagning, den är liten och smidig och fin och alla kablar finns med och funkar som dom ska, det gör inget att apparaten är made in Korea. MEN VARFÖR VAR DOM TVUNGNA ATT TRYCKA BRUKSANVISNINGEN I KOREA OCKSÅ??? För det första - man trycker inte en hel liten bok med bara versaler. För det andra, tredje, fjärde och femte - vaa?? "mode menu is consist of below mode"? "if set up this function, the default level is on at the level after turn on"? Aaahhrgg!
Apropå diktafoner och intervuer och så, jag måste säga att jag uppskattar när folk håller sig kortfattade! Tydligt fokus, målinriktade och sytematiska, sånt gillar jag. Två av tre intervjuer med HR-människor nu har dragit ut på tiden för att det har varit lite som att vrida på en kran, börjar dom väl prata så går det inte att få stopp på det. Men den tredje, gu bevare henne, skulle resa till Australien imorgon, och var sådär lite lagom stressad. Vilket besparar mig typ fyra timmars renskrivning!
Tro nu inte att jag inte tycker om HR-människor, för det gör jag! Alla jag har träffat är skitatrevliga! Har några gånger spontant hängt på folk jag inte känner på lunchen, för att dom kommer och knackar på och frågar om man vill käka. Så i måndags fick jag två nya kompisar i korridoren, Lars och Ingrid. Lars tog upp mig till ledningens våning imorse för att presentera mig på frukostfikat. Och lilla rara Ingrid tog med mig på lunch med tjejligan idag. Det blir bättre och bättre för varje dag, även med teknikkrångel....
onsdag 11 februari 2009
Fettis-onsdag?
Onsdagen är den nya tisdagen. Att käka semlor på tisdagar är sååå 2008. Idag samlades jag och Emil och Emils polare Daniel för att inviga Emils nya kök i Järla med semmelbak. Det gick bra! Fast jag var lite tveksam till baktermometern, varför inte känna med fingret bara? Och hallå vaddå 52 grader?
Nåja, bullarna verkade jäsa i alla fall, och såhär fina blev dom när dom var klara!
måndag 9 februari 2009
Studiebesök på studentbacken
Oguzhan bjöd på middag i sitt korridorskök. Turkish delight. Korridoren hade ett märkligt uppehållsrum, som var lite som att kliva ner i underlandet!
Söndagspromenaden
I dag var vi ute och knatade, min bror och jag. Ett varv runt Källtorpssjön vilket visade sig vara alldeles lagom långt för en bakispromenad. Vi tänkte gå till Nackamastarna för dom såg ut att ligga så nära, men vi gick och vi gick och dom kom på nåt mystiskt sätt bara längre och längre bort. Såhär fin var sjön med allt smältvatten på (fast folk åkte skridskor som galningar iallafall, fattar inte hur dom vågade.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)