Klockren kväll på Glenn Miller ikväll! Musslor, vitt vin och Heidi Skjaerve med band. Vilka visade sig bestå av en liten bräcklig gravid norska och fyra killar i lusekofta. Vi var väl lite svalt intresserade innan, jag och min jazzvän, men det förbyttes snart i fascination. Den bräckliga norskan visade sig ha en helt otroligt stark röst, och bandets lusekoftor åkte snart av till följd av den trånga och välfyllda lokalen och intensiteten i musiken. Vilken grej! Vilken musik, vilken inlevelse, vilken talang! Allra mest imponerade trummisen, som under ett flera minuter långt solo bearbetade alla sina åtta slagverk med pinnar, penslar, kulor - till slut trodde man att trumsetet skulle flyga iväg med honom. Killen på bas låg inte långt efter, jag hade inte blivit förvånad om hans instrument hade fått utlösning mitt under spelningen. Men bäst av alla var ändå Heidi. Wow, vad den tjejen kunde använda sin röst - jag har aldrig hört någon waila ikapp med en sax förut. Kommer det här gänget tillbaka till Sverige ska jag absolut ta tillfället att höra dem igen.
För övrigt är GM ett toppenställe, familjärt, charmigt, hemtrevligt, mysjazzig inredning, god mat. Lite trångt, men va sjutton, det ska inte vara större.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar